Swedish American Newspaper Publishing

people standing on the floor of a newspaper room

By Dr. Jonas Björk, Augustana College

Sweden had among the highest degrees of literacy in Europe in the mid-19th century. Two important explanations include the establishment of compulsory basic school in 1842 and the strong emphasis the church placed on being able to read. The Swedish immigrants who arrived in the U.S. beginning in the latter part of the 1800s thus constituted a large potential reader base for Swedish language publications in the United States, and a robust Swedish American press developed to cater to this population.

The most significant Swedish-language publications in the U.S. were periodicals, including newspapers, journals, and annuals, which together totaled between 600 and 900 in the United States. Books in Swedish were also brought out, but they were few in number and had small editions. The Swedish American newspaper press was among the largest foreign-language presses in the United States with a reported total circulation of 500,000 in 1910.

Almost all Swedish American newspapers were weeklies. The first Swedish American newspaper was Skandinaven, published in New York between 1851 and 1852. In 1855 the far more successful Hemlandet det gamla och det nya was started in Galesburg, Illinois, by the prominent Augustana pastor T.N. Hasselquist. The paper moved to Chicago after a few years and was one of the leading Swedish American newspapers until 1914 when it merged with Svenska amerikanaren. Throughout its history Hemlandet was closely associated with the Augustana Synod, and one of its most influential editors was Johan Enander.

By the beginning of the twentieth century, hundreds of newspapers, magazines, and journals had been established all over Swedish America. The newspapers and magazines followed the settlement patterns of the Swedish ethnic group, and the center for the Swedish American press became Chicago, where according to one estimate, 187 Swedish-language periodicals were published. Minneapolis, the other major Swedish-American city, saw the next largest number, 87. Numerous publications also appeared in on the East Coast (New York City, Jamestown, N.Y., and Worcester, Mass.), on the West Coast (San Francisco, Los Angeles and the Seattle area), and in Iowa (Sioux City). The only major newspaper in the South was Texas posten, which was started in Austin in 1896 and continued to be published until 1982.

A number of periodicals were also published in Swedish America. A few titles were specifically geared towards literary and cultural subjects, such as Ungdomsvännen and Prärieblomman, published by the Augustana Synod, and Valkyrian, published as a monthly supplement to the New York City weekly Nordstjernan.

The same social, cultural, and religious divisions that prevailed in Swedish America in general also shaped the attitudes of Swedish American newspapers and periodicals. There were newspapers and periodicals associated with the various segments of Swedish American opinion, as well as more independent ones. The differences in attitude between the Augustana-oriented Hemlandet and the secular Svenska amerikanaren with regard to both cultural and ethnic issues are an often cited example of the variety of opinion within the Swedish American press in particular, and in the Swedish American community in general. Only a handful newspapers were openly radical and labor-oriented, most notably Svenska socialisten in Chicago and Arbetaren in New York.

Circulation

It is hard to estimate precisely how many Swedish-language newspapers and periodicals were published in North America. Many appeared only for a short while, and mergers with other papers make it difficult to trace individual papers. In 1910 the Swedish American journalist Axel Söderström recorded 1,158 periodicals, a figure which Ulf Beijbom has lowered to about 650 newspapers and magazines. Thirty-five percent of these were weekly newspapers, 54 percent weekly or monthly magazines, and 11 percent annuals, calendars, or Christmas publications of different kinds.

Most of the newspapers were local, with fairly small circulation figures of a few thousand copies. In 1915 Vestkusten in San Francisco and Texas posten in Austin both claimed around 4,000 copies, and newspapers in cities like Moline, Illinois and Ispheming, Michigan had even lower circulation figures. A small group of newspapers had a much larger and wider circulation, with a readership extending beyond the immediate boundaries of the city of publication, reaching readers across America. These include the Chicago papers Svenska amerikanaren and Svenska tribunen-nyheter and the Minneapolis paper Svenska amerikanska posten, which laid claim to circulating well over 50,000 copies each week in 1910s. In 1915 Svenska amerikanaren had the highest circulation among the Swedish American newspapers with more than 75,000 copies. The largest periodical, Augustana, the official organ of the Augustana Synod, had a circulation of some 21,000 copies each week in 1915. It should be noted, however, that publishers of Swedish American newspapers routinely exaggerated circulations to make their organs more attractive to advertisers. Swan J. Turnblad, the successful publisher of Svenska amerikanska posten, admitted that his circulation figures had been inflated when forced to testify in a lawsuit.

The total circulation for the Swedish American press in 1910 was reported to be around 500,000 copies. This made it the second-largest of the foreign-language presses in the U.S. at that time, well behind the German-language press with over 3,000,000 copies recorded, but ahead of the Norwegian and Yiddish-language presses with 423,000 and 321,000 copies respectively.

Journalists

Those charged with editing the newspapers of Swedish America had, for the most part, worked in fields outside journalism before finding positions as editors. Some had been manual laborers in factories and on farms and railroads, while others had taken white-collar jobs in stores and offices. Although only a small minority had worked as journalists in Sweden, most editors had attended university there or graduated from the Swedish equivalent of American high school. That fact placed them on an educational level above the great majority of Swedish immigrants in the United States. It also limited their prospects on the U.S. job market, as their main skill was to express themselves in written Swedish, a skill not in great demand outside the Swedish-language press.

Many editors saw it as their mission to create a sense of ethnic community based on a shared language, a shared past in Sweden, and common bonds as ethnics in America. They emphasized Sweden’s history and championed fellow immigrants who succeeded in business and politics in the United States. Frequently, Swedish Americans were celebrated as model immigrants, particularly compared with newer immigrant groups such as Italians.

Whether they published their own newspapers, which was often the case in smaller towns, or, as was typical for the large Chicago and Minneapolis weeklies, were employed by a publisher, editors often found it difficult to make ends meet. Most smaller newspaper ventures lasted only a few years, and salaries for employees at the larger weeklies were low. As a consequence, journalists frequently changed jobs. The well-known Swedish-American author Ernst Skarstedt worked at papers in Lindsborg, Kansas; Chicago; New York; San Francisco; and Seattle. His friend and colleague Johan Person held positions in Chicago, Worcester, Minneapolis, and San Francisco.

Readers

As noted above, the number of people who read the newspapers of the Swedish American press is difficult to estimate, and the characteristics of the readership are also subject to speculation. Readership surveys of the U.S. immigrant press in a historical context are next to non-existent, but the Swedish-language press was in fact the subject of a reader study by Albert Schersten in 1935. Schersten asked readers about personal details and reading preferences. A common complaint by editors was that their readers cared little for the cultural content of Swedish-language weeklies, and Schersten’s survey confirmed that: the editorials intended to enlighten and guide were among the least favored content in readers’ opinion.

Readers also surface in the weeklies’ pages devoted to letters to the editor. Although these by no means constitute an accurate representation of the readership as a whole, they convey a sense of the concerns and joys of those who subscribed to Swedish-language weeklies. Letters deal with personal stories of immigration, visits to and fond memories of the old homeland, and glowing descriptions of places the immigrants called home in America.

Content

Swedish American newspapers closely followed the general pattern for the immigrant press when it came to what they offered readers. A prominent and highly popular part of the content was news from Sweden, typically broken down to the level of province or city and presented as short items. As Sweden is a small country on the periphery of Europe, news from there seldom appeared in the news pages of English-language papers. Consequently, Swedish-language weeklies were able to supply readers with a keen interest in the land of their birth with something unique.

News about America, primarily from Washington, D.C., and the city where the paper was published, also loomed large. These items were supplemented by opinion and advice on the editorial page and constituted essential information for newcomers trying to find their footing in a new country.

A third major category was news about fellow immigrants in America, both on the national and the local level. Local news items had a personal character, noticing deaths and illness but also travel, birthdays and dinners. Activities of churches and societies, important institutions in the ethnic community, also received generous coverage. In larger cities where the immigrants did not necessarily settle in ethnic enclaves, church and society items and personal news served to make the members of the community visible to one another.

Swedish American newspapers were also important sources of entertainment. Each weekly issue contained pages with jokes and anecdotes, and, most importantly, serialized novels. Schersten’s study confirmed that this type of content was highly popular with readers, and although editors sometimes looked down on these novels, they recognized their potential when it came to attracting and keeping subscribers. In the newspapers of some immigrant groups, this type of fiction was used as an outlet for writers giving voice to the immigrant experience, but in the Swedish-language press, almost all of the authors were from Sweden or other European countries, and the main attraction was that the reading furnished excitement and escape in the immigrants’ native language.

Svensk-amerikansk tidningsutgivning

people standing on the floor of a newspaper room

Av Dr. Jonas Björk

Läskunnigheten i Sverige var bland de högsta i Europa under mitten av 1800-talet. Två viktiga förklaringar till detta är den obligatoriska grundskolan från 1842 och den stora vikt kyrkan lade vid läskunnighet. De svenska immigranterna som anlände till USA under senare delen av 1800-talet utgjorde därför en stor potentiell läsekrets för svenskspråkiga publikationer och en omfattande svensk-amerikansk press utvecklades för att tillgodose detta.

De viktigaste svenskspråkiga publikationerna i USA var veckotidningar, tidskrifter och årsskrifter. Mellan 600 och 900 svenskspråkiga tidningar gavs ut i USA. Böcker förekom också, men i mycket begränsad omfattning. Den svensk-amerikanska pressen hörde till de största bland de olika invandrargruppernas tidningsföretag med en total upplaga uppgiven till 500,000 exemplar 1910.

Nästan alla svensk-amerikanska tidningar var veckotidningar. Den första svensk-amerikanska tidningen var Skandinavien, som gavs ut i New York mellan 1851 och 1852. Den betydligt mer framgångsrika Hemlandet det gamla och det nya startades 1855 i Galesburg i Illinois av den framträdande Augustana-pastorn T.N. Hasselquist. Tidningen flyttades till Chicago efter några år och var en av de ledande svensk-amerikanska tidningarna fram till 1914 när den slogs ihop med Svenska amerikanaren. Hemlandet var nära associerad med Augustana-synoden, och en av dess mest inflytelserika redaktörer var Johan Enander.

I början av 1900-talet hade hundratals tidningar och tidskrifter etablerats över hela Amerika. De följde bosättningsmönstret för de svenska invandrarna, och den svensk-amerikanska pressens centrum blev Chicago, där det uppskattningsvis gavs ut 187 svenskspråkiga tidskrifter. I Minneapolis, en annan betydande svensk-amerikansk stad, var antalet tidningar och tidskrifter 87. Ett stort antal publikationer gavs ut på ostkusten (New York City, Jamestown i New York och Worcester i Massachusetts), på västkusten (San Francisco, Los Angeles och Seattle) och i Mellanvästern (Sioux City, Iowa). Den enda betydande tidningen i sydstaterna var Texas posten, som startades i Austin 1896 och gavs ut fram till 1982.

Ett antal tidskrifter publicerades också i Svensk-Amerika. Några tidskrifter var speciellt inriktade på litterära och kulturella ämnen, som t.ex. Ungdomsvännen och Prärieblomman, som gavs ut av Augustana-synoden, och Valkyrian, en månatlig bilaga till veckotidningen Nordjstjernan i New York.

Samma sociala, kulturella och religiösa indelningar som rent allmänt gällde i Svensk-Amerika formade också attityderna i svensk-amerikanska tidningar och tidskrifter. Vissa publikationer var knutna till kyrkor eller föreningar, medan andra var mer fristående. Attitydskillnaderna mellan den Augustana-inriktade tidningen Hemlandet och den frisinnade Svenska amerikanaren, både vad gäller kulturella och etniska frågor, är ett ofta citerat exempel på de olika åsikterna inom den svensk-amerikanska pressen i synnerhet och den svensk-amerikanska befolkningen i allmänhet. Ett fåtal tidningar hade en klart radikal arbetarinriktning, främst Svenska socialisten i Chicago och Arbetaren i New York.

Upplagor

Det är svårt att uppskatta exakt hur många svenskspråkiga tidningar och tidskrifter som gavs ut i Nordamerika. Många existerade bara en kort tid och sammanslagningar med andra tidningar gör det svårt att föra statistik över enskilda tidningsorgan. 1910 presenterade den svensk-amerikanska journalisten Axel Söderström en lista på 1 158 tidskrifts- och tidningstitlar, en siffra som Ulf Beijbom sänkte till ungefär 650. Trettiofem procent av dessa var tidningar som gavs ut en gång i veckan, 54 procent var vecko- eller månadstidskrifter och 11 procent årsskrifter, kalendrar och julutgåvor av olika slag.

De flesta tidningarna var lokala, med små upplagor på några tusen exemplar. Vestkusten i San Francisco och Texas posten i Austin uppgav 1915 båda att de trycktes i omkring 4 000 exemplar, och tidningar i städer som Moline i Illinois och Ispheming i Michigan hade ännu mindre upplagor. En liten grupp tidningar hade mycket större och mer spridda upplagor med en läsarkrets som sträckte sig bortom utgivningsstadens närmaste gränser och nådde läsare över hela Amerika. Dessa inkluderar tidningarna i Chicago – Svenska amerikanaren och Svenska tribunen-nyheter– och Svenska amerikanska posten i Minneapolis som sade sig ha upplagor på långt över 50 000 exemplar varje vecka under 1910-talet. Svenska amerikanaren hade 1915 den största upplagan bland de svensk-amerikanska tidningarna, med fler än 75 000 exemplar. Den största tidskriften var Augustana, det officiella organet för Augustana Synod, med en upplaga på ungefär 21 000 exemplar varje vecka under 1915. Det bör emmelertid påpekas att svensk-amerikanska tidningsägare rutinmässigt överdrev sina upplagor för att göra tidningarna mer attraktiva för annonsörer. Swan J. Turnblad, den mycket framgångsrike utgivaren av Svenska amerikanska posten, tvingades under en rättegång erkänna att han ofta rapporterat överdriva upplagor under tidningens första årtionden.

Den totala upplagan för den svensk-amerikanska pressen uppgavs 1910 till strax cirka 500,000 exemplar. Detta gjorde den svensk-amerikanska pressen till den näst största utlandsspråkiga tidnings- och tidskriftsgruppen i USA vid den här tidpunkten, långt efter den tyskspråkiga pressen med sina över 3 000 000 registrerade exemplar, men mer än den norska och jiddisch-språkiga pressen som låg på 423 000 respektive 321 000 exemplar.

Journalisterna

De som redigerade och skrev i den svensk-amerikanska tidskrifts- och tidningspressen hade mestadels arbetat inom andra fält innan de funnit anställning som journalister. Några hade varit fabriksarbetare, rallare, eller jordbruksarbetare, medan andra varit anställda i butiker eller på kontor. Endast en liten minoritet hade erfarenhet från tidningar i Sverige, men många hade i hemlandet studerat på universitet eller åtminstone tagit studenten. Detta placerade Svensk-Amerikas journalister på en högre utbildningsnivå än merparten av dem som utvandrat från Sverige. Redaktörernas svenska utbildning bidrog också till att begränsa deras möjligheter på den amerikanska arbetsmarknaden, eftersom deras huvudsakliga kompetens, att uttrycka sig skriftligt på svenska, inte var särskilt värdefull utanför den svensk-amerikanska pressen.

Många redaktörer såg som sin uppgift att skapa en känsla av etnisk gemenskap hos sina läsare, en gemenskap baserad på ett gemensamt språk, ett gemensamt förflutet i Sverige, och gemensamma band som medlemnmar av en etnisk grupp i Amerika. De framhöll Sveriges historia och hyllade svenska invandrare som varit framgångsrika i affärslivet eller inom politiken. Tidningarna porträtterade också svenskarna som idealiska invandrare i USA, särskilt i jämförelse med senare invandrargrupper som t ex italienarna.

Redaktörerna hade ofta svårt att få ekonomin att gå ihop, vare sig de själva gav ut tidningen de redigerade—vilket ofta var fallet i mindre städer—eller var anställda av ett tidningsföretag i Chicago eller Minneapolis. De flesta mindre tidningsföretag varade inte mer än ett par år, och lönerna på de stora veckotidningarna var låga. Som en följd av detta gick svensk-amerikanska journalister ofta från en anställning till en annan. Den välkände författaren Ernst Skarstedt arbetade på tidningar i Lindsborg, Kansas; Chicago; New York; San Francisco; och Seattle. Hans vän och kollega Johan Person var redaktör i Chicago, Worcester, Minneapolis, och San Francisco.

Läsarna

Som noterats ovan är antalet läsare av den svensk-amerikanska pressen svårt att uppskatta, och vilka de var är det också svårt att få grepp om. Läsarundersökningar av USA:s invandrarpress i ett historiskt sammanhang är så gott som obefintliga, men den svenskspråkliga pressen var faktiskt föremål för en sådan undersökning, gjord av Albert Schersten 1935. Schersten bad ett antal läsare beskriva sin personliga bakgrund och berätta vad de tyckte bäst om i tidningarna. Redaktörerna klaga ofta över att läsarna inte brydde sig om det kulturella innehållet, och Scherstens undersökning bekräftade detta: Ledarsidorna som försökte upplysa och vägleda var enligt läsarna bland det minst värdefulla.

Läsarna kan också skönjas på de sidor som innehöll insändare. Insändarna representerar givetvis inte hela läsekretsen, men de ger en bild av problem och glädjeämnen i prenumeranternas liv. Breven tar upp personliga invandrarerfarenheter, besök i och ömma minnen av det gamla hemlandet, och entusiastiska beskrivningar av orter där invandrarna bosatt sig I Amerika.

Innehållet

De svensk-amerikanska tidningarna följde i stort sett mönstret för invandrarpressen som helhet när det gällde vad man erbjöd sina läsare. En framstående och mycket popular innehållskategori var nyheter från Sverige, mestadels sorterade efter landskap eller stad och presenterade som korta notiser. Sverige är ett litet land i Europas utkant, och nyheter därifrån dök sälllan upp i den engelskspråkiga amerikanska tidningspressen. Vad svensk-amerikanska veckotidningar kunde förse sina läsare med i det hänseendet var följdaktligen något unikt.

Nyheter från USA, mest från Washington och den stad dår tidningen gavs ut, var också en betydande kategori. Dessa nyheter komplementrades med åsikter och råd på ledarsidorna och utgjorde absolut nödvändig information för nykomlingar som försökte få fotfäste i ett nytt land.

En tredje innehållskategori av vikt var nyheter om svenska invandrare i Amerika, både på det nationella planet och lokalt. Lokala nyheter hade ofta en personlig ton som tog upp dödsfall och sjukdom inom invandrarkolonin men också resor, födelsedagar, och middagar. Kyrkor och sällskapsföreningar, viktiga institutioner i den lokala invandrargemenskapen, gavs också en framträdande plats. I större städer där svenska invandrare typiskt nog inte bosatt sig i etniska enklaver var notiser om kyrkor och föreningar och personliga nyheter ett sätt att göra medlemmarna av invandrargemenskapen synliga för varndra.

Svensk-amerikanska tidningar var även viktiga källor när det gällde underhållning. Varje nummer innehöll sidor med skämt och anekdoter och, framför allt, följetonger. Scherstens undersökning bekräftade att den sortens innehåll var mycket omtyckt av läsarna, och fastän redaktörerna ibland såg ner på följetongerna insåg de att det materialet kunde användas för att locka och behålla prenumeranter. I en del av tidningarna som gavs ut inom andra invandrargrupper var den här sortens skönlitteratur ett sätt för invandrarförfattare att ge ett litterärt uttryck för immigrationen som livserfarenhet, men i svensk-amerikanska tidningar var så gott som alla författare antingen från Sverige eller från andra europeiska länder. Följetongerna var populära för att de erbjöd underhållning och verklighetsflykt på ett för läsarna välbekant språk.

Referenser

Backlund, J. Oscar. A Century of the Swedish American Press. Chicago: Swedish American Newspaper Co., 1952.
Beijbom, Ulf A. "The Printed Word in a Nineteenth Century Immigrant Colony: The Role of the Ethnic Press in Chicago's Swede Town." The Swedish Pioneer, Historical Quarterly 28 (1977): 82-96.
Beijbom, Ulf A. "The Swedish Press." The Ethnic Press in the United States, Sally M. Miller (ed.). New York: Greenwood Press, 1987.
Björk, Ulf Jonas. "'Nothing But a Hired Hand': Johan Person and the Swedish-American Press." Swedish American Historical Quarterly 42.1 (1991): 5-23.
Björk, Ulf Jonas. "Perhaps There Is Someone Who Wants to Know Ho We Live: ‘Public‘ Immigrant Letters in Swedish-American Newspapers." Swedish American Historical Quarterly 56.2-3 (2005): 183-197.
Björk, Ulf Jonas. "Sicilian Evensong: Chicago’s Swedish press Covers Other Immigrant Groups, 1904-1980." Swedish American Historical Quarterly 69:4 (2018):287-302.
Björk, Ulf Jonas. "The Swedish American Press as an Immigrant Institution." Swedish American Historical Quarterly 51.4 (2000): 268-282.
Björk, Ulf Jonas. "What the Immigrants Read: Popular Fiction in the Swedish-American Press." Scandinavians in Old and New Lands: Essays in Honor of H. Arnold Barton, Philip J. Anderson, Dag Blanck, and Byron J. Nordstrom (eds.) Chicago: Swedish-American Historical Society, 2004.
Blanck, Dag. The Creation of an Ethnic Identity: Being Swedish American in the Augustana Synod, 1860-1917. Carbondale, Ill.: Southern Illinois University Press, 2006.
Capps, Finis Herbert. From Isolationism to Involvement: The Swedish Immigrant Press in America, 1914-1945. Chicago: Swedish Pioneer Historical Society, 1966.
Linder, Oliver. The Swedish American Press.” The Swedish element in America, Erik G. Westman and E. Gustav Johnson (eds.) Chicago: Swedish American Biographical Society, 1931.
Lindmark, Sture. Swedish-America, 1914-1932. Stockholm: Läromedelsförlagen, 1971.
Schersten, Albert. "The Relation of the Swedish-American Newspapers to the Assimilation of Swedish Immigrants." Augustana Liberary Publications 15 (1935).
Thosteman, Erik. "Immigrants in Ink: A History of Race, Nation, and Gender in Swedish-American Newspapers, 1860–1920." Ph.D. dissertation, Uppsala universitet, 2025.