Swedish Immigration to the U.S.

By Dag Blanck, Augustana College & Uppsala University

Introduction

Immigration to the United States in the nineteenth and early twentieth centuries was a part of the economic and social transformation that affected both Europe and North America, when between 1850 and 1950 some fifty million Europeans settled in non-European areas. The mass exodus of some 1.3 million Swedes to the United States, often young and healthy men and women, during the nineteenth and early twentieth centuries was due to the economic and social circumstances in Sweden. "Push and pull" factors on both sides of the Atlantic, as well as the establishment of migration links, are other important factors that more precisely determined the scope and course of the migration patterns. A strong population growth in Sweden increased the pressure on a society that was fundamentally agricultural in nature, and moving to North America provided the Swedish emigrants with economic opportunity not available in the homeland. Religious and political reasons played a smaller role for the move to America, although it was decisive in some instances. The trans-Atlantic mass exodus is one of the major events in Swedish history during the last two centuries, and the immense network of contacts that was established across the Atlantic has proven very important for the way in which Swedish society then and now has been oriented towards the United States.

Chronology and Numbers

Swedish mass-immigration to the U.S. began in earnest in the mid-1840s, when a number of pioneers, often moving as groups, established a migration tradition between certain sending areas in Sweden and particular receiving locales in the United States. Examples of colonies founded by these groups include settlements in western Illinois, Iowa, central Texas, southern Minnesota, and western Wisconsin.

When the American Civil War broke out, ending the pioneer period of Swedish immigration, the federal Census recorded some 18,000 Swedish-born persons in the United States. Ten years later, following the first heavy peaks of Swedish immigration in 1868-69, largely due to crop failures in Sweden, the figure was almost five times higher, or 97,332. The rapid increase of Swedish immigration continued. By 1890, following the single decade of the largest Swedish immigration, approximately 478,000 Swedes lived in the United States. During the 1880s alone, some 330,000 persons left Sweden for the United States, the peak year being 1887 with over 46,000 registered emigrants.

The pace of immigration remained high after 1890 and by 1910, the U.S. Census recorded over 665,000 Swedish-born persons in the United States. Just as the Civil War had restricted the number of foreigners who could enter the United States, World War I curtailed the number of immigrants during the 1910s, and by 1920 the number of Swedish-born in the United States declined for the first time, the total population standing at 625,000. The year 1923, when over 26,000 Swedes left for the United States, represents the end of some eight decades of sustained mass migration from Sweden to the United States.

As the decades of Swedish immigration to the United States progressed, a second generation of Swedish Americans entered the scene. This second generation was first recorded by the Census in 1890, when some 250,000 persons in the Unites States were classified as second-generation Swedish Americans. During the next decades, this figured increased quickly and by 1910 the second generation had passed the first and numbered 700,000. In 1920, the figure was 824,000.

The rural and agricultural profile of Swedish immigration of the first decades gradually changed. By the turn of the century, a majority of Swedish Americans were city-dwellers, and a part of the rapidly growing American industrial economy. This also reflected a development from the migration of families during the first decades of emigration to a movement dominated by single young men and women after the turn of the century. The single young women constituted an important part of the migration stream, and often found work as domestics in American urban settings. For many Swedish women, the move to America meant increased economic and social independence, and emigration also meant emancipation.

Return migration was an important a part of the Swedish patterns. Approximately one fifth of the immigrants returned to their homeland. Re-migration was especially strong towards the end of the emigration era, and was more common among men, urbanites, and persons active in the American industrial sector. The returning Swedish Americans brought back ideas and money, and helped create a strong awareness of the United States in Sweden.

The Settlements in America

As the result of immigration, the population group in the United States of Swedish extraction was thus well over one million during the first decades of the twentieth century. However, it was not evenly distributed throughout the country. The early phase of Swedish immigration established the Midwestern states as a prime receiving area. The agricultural areas in western Illinois, Iowa, Minnesota, and western Wisconsin formed the nucleus of the first Swedish settlements. Migration chains were quickly established between many places in the Midwest and in Sweden, encouraging and sustaining further movement across the Atlantic. After the Civil War, the Swedish settlements spread further west to Kansas and Nebraska, and in 1870 almost 75 percent of the Swedish immigrants in the United States were found in Illinois, Minnesota, Kansas, Wisconsin, and Nebraska.

By 1910 the position of the Midwest as a place of residence for the Swedish immigrants and their children was still strong, but had weakened. Fifty-four percent of the Swedish immigrants and their children now lived in these states, with Minnesota and Illinois dominating. Fifteen percent lived in the East, where the immigrants were drawn to industrial areas in New England. New York City and Worcester, Massachusetts, were two leading destinations. A sizeable Swedish American community had also been established on the West Coast, and in 1910 almost 10 percent of all Swedish Americans lived there. There, the states of Washington and California had the largest Swedish American communities. In Washington, a heavy concentration of Swedish Americans grew up in the Seattle-Tacoma area.

Minnesota became the most Swedish of all states, with Swedish Americans constituting more than 12 percent of Minnesota's population in 1910. In some areas, such as Chisago or Isanti counties in the Minnesota countryside north and northwest of Minneapolis, Swedish Americans made up close to 70 percent of the population. If Minnesota became the most Swedish state in the union, the city of Chicago was the Swedish American capital. In 1910, more than 100,000 Swedish Americans resided in Chicago, which meant that about 10 percent of all Swedish Americans lived there. At the turn of the century, Chicago was also the second largest Swedish city in the world; only Stockholm had more Swedish inhabitants than Chicago.

The Swedish American Community

Svenskamerika or Swedish America, as the Swedish American community began to be referred to around 1900, was a collective description of the cultural and religious traditions that the Swedish immigrants brought to their new homeland. These traditions were both preserved and changed through interaction with American society, and formed the basis for the sense of Swedishness or Swedish American identity that developed among the immigrants and their descendants.

Swedish America was split, culturally, religiously, and socially, and by the beginning of the twentieth century different Swedish American institutions, such as churches, organizations, associations, and clubs, formed an intricate pattern that spanned the entire American continent. The largest organizations were the various religious denominations founded by Swedish immigrants in the United States. These churches had their roots in both the religious experience of the homeland and the United States: the Lutheran Augustana Synod was founded by ministers from the Church of Sweden, the Mission Covenant had its Swedish parallel in Svenska Missionsförbundet, and the Evangelical Free Church developed from the Covenant Church. Other "American" denominations also attracted Swedish immigrants as members. In some cases, as with the Baptists, Methodists, Adventists, and the Salvation Army, separate Swedish-language conferences were organized as part of the American mother institution, whereas still others, such as the Congregationalists, Mormons, and Presbyterians, organized Swedish-language services in the American congregations with some regularity.

The Lutheran Augustana Synod was by far the single largest Swedish American organization, with the total membership in the Swedish American religious denominations estimated to be 365,000 at the end of the immigration era, which means that roughly a quarter of the Swedish Americans of the first and second generations were members of a Swedish American church at that time. The larger Swedish American denominations did not only serve the religious needs of their members. They also founded educational and benevolent institutions, such as colleges, academies, hospitals, orphanages, and old people's homes. The Swedish American institutions of higher education became particularly important, and today a group of American colleges and universities can trace their origins to Swedish immigrants, including Augustana College in Rock Island, Illinois; Bethany College in Lindsborg, Kansas; Bethel College in St. Paul, Minnesota; California Lutheran University in Thousand Oaks, California; Gustavus Adolphus College in St. Peter, Minnesota; and North Park University in Chicago.

The secular organizations attracted fewer members. Included here are the mutual-aid societies, which included the Vasa Order, the Svithiod Order, the Viking Order, and the Scandinavian Fraternity of America. In addition, there were numerous smaller organizations and clubs scattered throughout Swedish America, with a wide array of purposes. Some examples include organizations for individuals from a particular province in Sweden, whereas others focused on musical, theatrical, educational, or political activities. A small but vocal Swedish American labor movement also developed, mainly in the urban areas. At the close of Swedish mass-immigration in the mid-1920s, it has been estimated that the total membership in the secular organizations, both mutual-aid societies and social clubs, stood at 115,000, not quite ten percent of the first- and second-generation Swedish Americans.

The different organizations catered to the varied needs of its membership, be their religion, sick insurance, or affection for a particular province in Sweden. However, they also eventually transcended these specific functions and came to serve as places where one could meet fellow country-persons, speak the Swedish language, and participate in the various social activities connected with the organization. This was particularly true with the churches and mutual-aid societies.

Swedish American Culture

A cultural life quickly developed within the Swedish American community. Much of it was centered on the Swedish language, which was seen as a key factor for the culture's creation and maintenance. The Swedish-language press played an important role in this respect, and it has been estimated that between 600 and 900 Swedish language newspapers were published in the United States. Some important titles include Hemlandet, Svenska amerikanaren, Svenska amerikanska posten, Nordstjernan, and Svea. The Swedish American press was the second largest foreign-language press in the United States with a total circulation of about 500,000 copies in 1910.

Swedish immigrants and their descendants did not only read newspapers. Numerous books, journals, pamphlets, and other types of publications were brought out in Swedish America by a variety of publishers. Bookstores existed in many of the major urban settlements through which many imported books from Sweden were sold as well. A great variety of books in Swedish were available in the United States, including such subjects as religion, education, history, geography, music, theater, schoolbooks, dictionaries, almanacs, cook books and how-to books, etc. Fiction and poetry were also important categories, and a group of Swedish American authors emerged, including Jakob Bonggren, Johan Enander, G.N. Malm, and Anna Olsson.

Theater and singing were also an important part of the life of the community. Theater productions ranged from performances of Swedish elite drama in Chicago to the vaudeville or bondkomik productions of Olle i Skratthult’s traveling troupe. There was even a Swedish American opera, Fritiof and Ingeborg by C.F. Hanson, performed in 1898 and 1900 in Worcester, Massachusetts and in Chicago. Numerous choirs and choruses also existed in Swedish America; many of them joined together in the American Union of Swedish Singers.

Swedish Americans have also come together in different manifestations to affirm their ethnicity. Midsummer celebrations occurred as early as the 1870s and had become quite common by 1900, often filling the function of a Swedish or Swedish American national day. It is no coincidence that Svenskarnas Dag in Minneapolis has been celebrated in the middle of June since 1934. The 1891 unveiling of a statue of eighteenth-century Swedish botanist Carl Linnaeus in Chicago provided that city's Swedish Americans with many opportunities using the monument as a Swedish American rallying point. Swedish Americans have also used Fourth of July parades to mark their dual loyalties to both the United States and Sweden, and have commemorated their own history several times at both the 100th and 150th anniversaries of the beginnings of Swedish mass immigration to the United States in the 1840s, and by celebrating the 250th, 300th, and 350th anniversaries of the 1638 establishment of the New Sweden Colony on the Delaware River.

Swedish Americans in American Ethno-racial Hierarchies

Swedish immigrants arrived in a society shaped by racial, ethnic and social hierarchies. The Swedes competed with other groups to find a space in the new land. The shift from rural to urban settlements meant that by 1900 most Swedish immigrants had become a part of the American industrial economy, often living under difficult economic conditions in major cities such as Chicago, the Twin Cities, or Seattle. Swede Hollow in St. Paul, Minnesota and the Hoover villages in Seattle are examples of such Swedish and Scandinavian slums. Swedes thus shared the experiences of many other working-class immigrants in the United States, and at times also suffered discrimination based on class and ethnicity.

Swedish immigrants encountered other ethnic and racial groups that in most cases were unknown to them from the homeland. Norwegians, Germans, Irish, and Italians were among the most common groups the Swedes interacted with. The inter-ethnic contacts were particularly common in the cities. Inter-ethnic relations were at times strained, and conflicts with other groups were common. In most Swedish major urban settlements there were Irish communities as well, and the two groups often competed for jobs and a place in the social fabric. In the case with the Irish, religion was an extra factor contributing to inter-ethnic tensions.

Still, Swedes and Swedish Americans benefited from being white and Protestant. Unlike European immigrants from Southern and Eastern Europe, Swedish whiteness was never challenged. The group was placed solidly on the white side of the fundamental racial divide in American society, which automatically gave them a privileged position. The Protestant religion further reinforced the Swedish advantage. In turn-of-the century New England, for example, a mutually reinforcing relationship developed between Swedish Americans and native-born New Englanders. At a time when large numbers of immigrants from Eastern and Southern Europe challenged the predominant ethno-racial hierarchies, the Swedes sought acceptance by the native born by emphasizing a purported Viking and Anglo-Saxon past. The native born, for their part, embraced a group with what they saw as suitable racial and cultural antecedents as suitable Americans.

As the number of American-born Swedish Americans grew and became increasingly dominant by the first decades of the twentieth century, Swedish Americans were gradually integrated into American society. After World War II, the group was clearly entering the larger American middle class, and the role of ethnicity was changing. The number of Swedish-speakers, for example, declined from 1.2 million in 1910 to approximately 200,000 in 1960. At the same time intermarriage rates increased. When Swedes began marrying outside their own group, they initially favored other Scandinavians, followed by partners of German and English background. The Protestant factor clearly played a role, and anti-Catholicism was common in both the Swedish American press and in Swedish American organizations.

Still, Swedish-Irish intermarriage grew increasingly common in the first part the twentieth century, reflecting the geographic proximity of the two groups in many urban areas. A discrepancy existed between the negative ways in which a Swedish American leadership viewed Irish and Catholic immigrants, and the growing tendency for Swedish Americans on the ground to marry across ethnic and religious lines. By the late twentieth century, ethnic lines had become even more blurred, and Swedish Americans were a part of the large group of white Americans of European background.

Swedes and African Americans

The institution of slavery meant that significant proportion of the American population was enslaved until 1865, and that after the end of slavery African Americans, although free, were denied their civil rights in many states and became subject to discrimination during the following century. Swedish immigrants to Texas in the 1840’s and 1850’s encountered enslaved peoples, and Swedes both purchased slaves for plantation work in that state and encouraged others to do the same.

Although not systematically studied, Swedish attitudes to African Americans were no doubt similar to the overall white American population, which the Swedish Americans sought to become a part of. As noted, Texas was one of the few examples of direct contact with slavery, and in a newspaper exchange between Texan Swedes and Swedes in Illinois from 1855, a Swede in Texas argued that they had a far greater understanding of slavery than their northern compatriots. He observed that “[w]e find that the slaves receive better food, better treatment, and better care than the working classes in Sweden” and that “all of us want to own such [slaves] as soon as we are in a position to buy one.”

Following the Great Migration of African Americans to northern states in the early part of the 20th century, Swedish Americans for the first time lived in close proximity to large numbers of African Americans. In Chicago, for example, studies show that in the first part of the twentieth century negative and racist attitudes towards African Americans existed, echoing those of the other white Chicagoans. The Swedish Americans also became a part of the strict residential black/white segregation in the city after World War I, and as both individuals and organizations moved out as African Americans moved in. Similarly, Swedish Americans benefitted from racial covenant processes in the Twin Cities after the Second World War.

Swedes and Indigenous Groups

The American Midwest became a central arena for Swedish Americans, and the group became a part of the processes through which the indigenous peoples were displaced to make place for white settlements. The immigrants themselves often spoke of the open, unused and uninhabited space, waiting to be settled. In fact, Swedish immigration to the familiar destinations in Illinois and Minnesota and points west were predicated on the physical removal of a variety of indigenous peoples by the U.S. government who for many generations had lived on the land later settled by the Swedes. The removals were often violent, resulting in loss of native life.

Swedish immigrants have been described as “pioneers” who broke land in the American Midwest. We now know that the process was more complicated, and historians today talk about the “entangled histories” between the indigenous peoples and the European immigrants. Others see it as a more directly colonial relationship, and speak of “settler colonialism” as a way of understanding the interactions between European immigrants and minority groups in nineteenth-century American society.

Swedish America Today

Even though predictions of the demise of the Swedish American community have been heard ever since Swedish mass immigration to the United States came to a halt in the 1920s, almost four million persons still responded “Swedish” to the question of their ancestry in the 2020 U.S. Census. The meaning of this ethnic identification is quite different than a century earlier. Use of the Swedish language, which was such an important ethnic marker among Swedish Americans, has more or less disappeared today. Many also identify multiple ethnic backgrounds, where Swedish and Norwegian still is a very common combination. Ethnicity is based of self-identification and often much more blurred than a century ago.

The number of Swedish-born contemporary immigrants is much smaller, around 50,000. Unlike their predecessors a hundred years ago, Swedish immigrants today have a higher degree of education and are found in white-collar professional occupations. The migration today is less permanent, and there is clear tendency to return to Sweden after a period of time in the United States.

Still, many Swedish American organizations with roots in the migration period exist, and serve as a way of expressing a Swedish-American identity. Among the organizations are four active museums in Chicago, Minneapolis, Philadelphia, and Seattle. Expressions of Swedishness today often focus on family history, foods, and holiday celebrations but also on an interest in traveling to Sweden and sometimes on learning about modern Sweden and the Swedish language. The Swenson Swedish American Research Center at Augustana College in Rock Island, Illinois is a national archive, library, and research institute for the study of Swedish-American history and relations, and publishes Swedish American Genealogist, the only journal in the field of Swedish American genealogy. The Swedish-American Historical Society is also devoted to the study of Swedish American history, and publishes the annual Swedish American Studies.

Svensk invandring till USA

Av Dag Blanck, Augustana College & Uppsala universitet

Inledning

Invandringen till USA mellan 1820 och 1930 var en del av den ekonomiska och sociala omvandling som påverkade både Europa och Nordamerika, då drygt femtio miljoner européer flyttade till icke-europeiska områden. Den svenska massmigrationen till USA 1840-1930 uppgick till cirka 1,3 miljoner ofta unga och friska män och kvinnor, och berodde på ekonomiska och sociala omständigheter i Sverige och USA. "Push and pull"-faktorer på båda sidor av Atlanten, och etableringen av migrationslänkar över Atlanten, är viktiga faktorer som mer precist påverkade omfattningen och förloppet av migrationsmönstren.

En stark befolkningstillväxt i Sverige ökade trycket på det svenska jordbrukssamhället, och flytten till Nordamerika gav de svenska emigranterna ekonomiska möjligheter som inte fanns i hemlandet. Religiösa och politiska skäl spelade en mindre roll för flytten till Amerika, även om de var avgörande i vissa fall. Den transatlantiska massmigrationen är en av de största händelserna i svensk historia under de senaste två århundradena, och det enorma kontaktnät som etablerades över Atlanten har visat sig mycket viktigt för hur det svenska samhället då och nu har orienterats mot USA.

Kronologi och siffror

Den svenska massmigrationen till USA började på allvar i mitten av 1840-talet, då ett antal pionjärer, ofta i grupper, etablerade en migrationstradition mellan vissa avsändar- och mottagarområden i Sverige och USA. Exempel på kolonier grundade av sådana grupper inkluderar bosättningar i västra Illinois, Iowa, centrala Texas, södra Minnesota och västra Wisconsin.

När det amerikanska inbördeskriget bröt ut 1861 avslutades den svenska invandringens pionjärperiod. Det fanns då enligt den federala folkräkningen cirka 18 000 svenskfödda personer i USA. Tio år senare, efter den första kraftiga utvandringstoppen 1868-69 som till stor del berodde på missväxter i Sverige, var siffran nästan fem gånger högre, eller 97 000. Den snabba ökningen fortsatte. 1890 bodde cirka 478 000 svenskar i USA och bara under 1880-talet lämnade cirka 330 000 personer Sverige för USA. Under toppåret 1887 noterades över 46 000 emigranter.

Migrationstakten förblev hög efter 1890, och år 1910 registrerade den amerikanska folkräkningen över 665 000 svenskfödda personer i USA. Precis som inbördeskriget hade försvårat inresor till USA, begränsade första världskriget antalet invandrare under 1910-talet. I folkräkningen 1920 minskade antalet svenskfödda i USA för första gången, och gruppens storlek uppgick till 625 000. 1923, då över 26 000 svenskar utvandrade, markerar slutet på cirka åtta decennier av ihållande massmigration från Sverige till USA.

Allt eftersom invandringen fortsatte till USA, växte det fram en andra generation svenskamerikaner, dvs. personer födda i USA av svenska föräldrar. Denna grupp registrerades första gången i folkräkningen 1890, och uppgick då till cirka 250 000 personer. Under de följande decennierna ökade den snabbt. 1910 var den andra generationen större än den första, och bestod av drygt 700 000 personer. År 1920 var siffran 824 000.

Den svenska invandringen till USA var under de första decennierna förankrad på landsbygden och i jordbruket. Detta förändrades gradvis, och vid sekelskiftet 1900 var en majoritet av svenskamerikanerna stadsbor och hade blivit en del av den snabbt växande amerikanska industriella ekonomin. Migrationen förändrades också från familjemigration till en rörelse dominerad av ensamstående unga män och kvinnor efter sekelskiftet. De allra flesta hade rötterna på den svenska landsbygden, och hundratusentals unga drängar och pigor sökte ett bättre liv i USA. De ensamstående unga kvinnorna utgjorde en viktig del av migrationsströmmen, och fann ofta arbete som hembiträden i amerikanska stadsmiljöer. För många svenska kvinnor innebar flytten till Amerika ökat ekonomiskt och socialt oberoende, och emigration innebar också frigörelse.

Återflyttning till Sverige var en viktig del av de svenska migrationsmönstren. Ungefär en femtedel av invandrarna återvände till sitt födelseland efter en kortare eller längre tid i USA. Återflyttningen var särskilt stark mot slutet av migrationseran och var vanligare bland män och stadsbor. De återvändande svenskamerikanerna tog med sig idéer och pengar tillbaka, och bidrog till att skapa en stark medvetenhet om USA i Sverige.

Bosättningarna i Amerika

Den svensk-amerikanska befolkningen var inte jämnt fördelad över landet. Den tidiga fasen etablerade Mellanvästern som ett viktigt mottagarområde. Jordbruksområdena i västra Illinois, Iowa, Minnesota och västra Wisconsin bildade kärnan för de första svenska bosättningarna. Migrationskedjor skapades snabbt mellan många platser i Mellanvästern och svenska landsbygdsområden, vilka uppmuntrade och upprätthöll ytterligare förflyttning över Atlanten.

De svenska bosättningarna spreds med tiden längre västerut. 1870 återfanns nästan 75 procent av de svenska invandrarna i USA i Illinois, Minnesota, Kansas, Wisconsin och Nebraska. 1910 var Mellanvästerns ställning fortfarande stark. men hade försvagats. Femtiofyra procent av de svenska invandrarna och deras barn bodde nu i dessa stater, med Minnesota och Illinois som dominerande stater. Femton procent bodde på östkusten, där invandrarna lockades till industriområden i New England. New York City och Worcester, Massachusetts, var två ledande destinationer. En betydande svenskamerikansk närvaro hade också etablerats på västkusten. 1910 bodde nästan 10 procent av alla svenskamerikaner där. Delstaterna Washington och Kalifornien hade de största svenskamerikanska samhällena, och i Washington växte en stor koncentration av svenskamerikaner upp i Seattle-Tacoma-området.

Minnesota blev den svenskaste av alla stater, och svenskamerikaner som utgjorde mer än 12 procent av Minnesotas befolkning år 1910. I vissa områden, som Chisago eller Isanti counties på Minnesotas landsbygd norr och nordväst om Minneapolis, utgjorde gruppen närmare 70 procent av befolkningen. Om Minnesota blev den svenskaste staten i unionen, var Chicago Svenskamerikas huvudstad. 1910 bodde mer än 100 000 svenskamerikaner i där, eller cirka 10 procent av alla svenskamerikaner. Vid sekelskiftet var Chicago också den näst största svenska staden i världen-- endast Stockholm hade fler svenska invånare än Chicago.

Den svensk-amerikanska gemenskapen

Svenskamerika, som den svensk-amerikanska gemenskapen började kallas omkring 1900, blev en samlingsbeskrivning för de kulturella och religiösa traditioner som de svenska invandrarna förde med sig till sitt nya hemland. Det bestod av tusentals olika svenskamerikanska kyrkor, organisationer, föreningar och klubbar, och utgjorde ett intrikat mönster som sträckte sig över hela den amerikanska kontinenten. Traditioner både bevarades och förändrades genom samspelet med det amerikanska samhället, och bildade grunden för den känsla av svenskhet eller den svensk-amerikansk identitet som utvecklades bland invandrarna och deras ättlingar.

Svenskamerika var splittrat kulturellt, religiöst och socialt. De största organisationerna var de olika religiösa samfund som grundades av svenska invandrare i USA. Dessa kyrkor hade sina rötter i både den religiösa erfarenheten från hemlandet och USA. Den lutherska Augustanasynoden grundades av präster från Svenska kyrkan, och the Evangelical Covenant Church hade sin svenska parallell i Svenska Missionsförbundet. Andra amerikanska samfund lockade också svenska invandrare som medlemmar och i vissa fall, t.ex. bland baptisterna och metodisterna organiserades separata svenskspråkiga konferenser som en del av den amerikanska moderinstitutionen. Augustanasynoden var den i särklass största svensk-amerikanska organisationen.

De olika samfunden hade vid slutet av immigrationseran cirka 365 000 medlemmar, vilket innebär att ungefär en fjärdedel av svenskamerikanerna i första och andra generationen tillhörde en svensk-amerikansk kyrka vid den tiden. De större svensk-amerikanska samfunden handlade inte bara om religion--de grundade också utbildnings- och välgörenhetsinstitutioner, såsom högskolor, akademier, sjukhus, barnhem och ålderdomshem. De svensk-amerikanska högre utbildningsinstitutionerna blev särskilt viktiga, och idag kan en grupp amerikanska högskolor och universitet spåra sitt ursprung till svenska invandrare, inklusive Augustana College i Rock Island, Illinois; Bethany College i Lindsborg, Kansas; Bethel College i St. Paul, Minnesota; California Lutheran University i Thousand Oaks, Kalifornien; Gustavus Adolphus College i St. Peter, Minnesota, och North Park University i Chicago.

De sekulära organisationerna lockade färre medlemmar. Här återfanns sjuk- och begravningskassorna Vasaorden, Svithiodorden, Vikingaorden och Skandinaviska brödraskapet i Amerika. Dessutom fanns ett stort antal mindre organisationer och klubbar spridda över hela Svenskamerika, med ett brett spektrum av syften. Några exempel inkluderar landskapsföreningar, medan andra fokuserade på musikaliska, teater-, utbildnings- eller politiska aktiviteter. En liten men intressant svensk-amerikansk arbetarrörelse utvecklades också, främst i stadsområdena. Vid slutet av den svenska massinvandringen i mitten av 1920-talet har det uppskattats att det totala medlemsantalet i de sekulära organisationerna uppgick till 115 000, knappt tio procent av den svenskamerikanska gruppen.

De olika organisationerna tillgodosåg medlemmarnas varierande behov, vare sig det gällde religion, sjukförsäkring eller knytningen till svenska landskap. Så småningom blev de också allmänkulturella-- platser där man kunde träffa landsmän, tala svenska språket och delta i olika sociala aktiviteter.

Svensk-amerikansk kultur

svenska posten Ett kulturliv utvecklades snabbt inom den svensk-amerikanska gemenskapen. Mycket av det var centrerat kring det svenska språket, vilket sågs som en nyckelfaktor för kulturens skapande och upprätthållande. Den svenskspråkiga pressen spelade en viktig roll i detta avseende, och det har uppskattats att mellan 600 och 900 svenskspråkiga tidningar publicerades i USA. Hemlandet, Svenska amerikanaren, Svenska amerikanska posten, Nordstjernan och Svea var speciellt viktiga. Den svensk-amerikanska pressen var den näst största utländska pressen i USA med en total upplaga på över 500 000 exemplar år 1910.

Svenska invandrare och deras ättlingar läste inte bara tidningar. Ett stort utbud av böcker på svenska fanns tillgängliga i USA, som handlade om religion, utbildning, historia, geografi, musik, teater, skolböcker, ordböcker, almanackor, kokböcker och instruktionsböcker, etc. Skönlitteratur och poesi var också viktiga kategorier, och en grupp svensk-amerikanska författare framträdde, där namn som Jakob Bonggren, Johan Enander, G.N. Malm och Anna Olsson blev speciellt viktiga.

Teater och sång var också en viktig del den svenskamerikanska kulturen. Teateruppsättningarna varierade från svensk elitdramatik i Chicago till vaudeville. Olle i Skratthults resande teatersällskap gjorde stor succé med en repertoar av svensk och svenskamerikansk bondkomik. Det skrevs t.o.m. till och med en svensk-amerikansk opera, Fritiof och Ingeborg av CF Hanson, som framfördes 1898 och 1900 i Worcester, Massachusetts och i Chicago. Den rikssvenska körtraditionen hade sin avläggare bland de många svenskamerikanska körerna, som samlades i organisationen American Union of Swedish Singers.

Firanden av olika slag höll samman gruppen. Midsommarfiranden ägde rum redan på 1870-talet och hade blivit ganska vanliga år 1900, och sågs ibland som en svensk eller svenskamerikansk nationaldag. I Minneapolis har Svenskarnas dag firats i mitten av juni sedan 1934. Avtäckningen av en staty av den 1700-talsbotanisten Carl von Linné i Chicago 1891 gav stadens svenskamerikaner många möjligheter att använda monumentet som en samlingspunkt för svenskamerikaner. Svenskamerikaner har också använt fjärde juli-parader för att markera sin dubbla lojalitet till både USA och Sverige. Man har firat sin egen historia flera gånger vid både 100- och 150-årsdagen av början av den svenska massinvandringen till USA på 1840-talet, och genom att fira 250-, 300- och 350-årsdagen av grundandet av Nya Sverige-kolonin vid Delawarefloden 1638.

Svenskamerikaner i amerikanska etniska och rasmässiga hierarkier

Svenska invandrare anlände till ett amerikanskt samhälle format av rasliga, etniska och sociala hierarkier. Svenskarna konkurrerade med andra grupper om att hitta en plats i det nya landet. Skiftet från landsbygd till stad innebar att de flesta svenska invandrare år 1900 hade blivit en del av den amerikanska industriella ekonomin, och levde under ibland svåra ekonomiska förhållanden i större städer som Chicago, Minneapolis/St. Paul eller Seattle. Swede Hollow i St. Paul, Minnesota och de sk. Hoovervilles i Seattle är exempel på svenska och skandinaviska slumområden. Svenskarna delade således erfarenheterna med många andra arbetarklassinvandrare i USA, och utsattes ibland för diskriminering på grund av klass och etnicitet.

I det nya landet mötte svenska invandrare andra etniska grupper som i de flesta fall var okända för dem från hemlandet. Norrmän, tyskar, irländare och italienare var bland de vanligaste grupperna som svenskarna interagerade med. De interetniska kontakterna var särskilt vanliga i städerna. Relationerna mellan de etniska grupperna var ibland ansträngda, och konflikter var vanliga. I de flesta större svenska tätorter fanns det irländska etniska samhällen, och de två grupperna konkurrerade ofta om jobb och en plats i den sociala strukturen. När det gällde irländarna var religion en extra faktor som bidrog till spänningar.

Ändå gynnades svenskar och svenskamerikaner av att vara vita och protestanter. Till skillnad från europeiska invandrare från Syd- och Östeuropa utmanades aldrig den svenska vitheten. Gruppen placerades tydligt på den vita sidan av den grundläggande klyftan mellan vita och svarta i USA, vilket automatiskt gav dem en privilegierad position. Den protestantiska religionen förstärkte ytterligare den svenska fördelen. Vid sekelskiftet 1900, utvecklades till exempel i New England en ömsesidig relation mellan svenskamerikaner och infödda New Englandbor. När många invandrare från Öst- och Sydeuropa utmanade de dominerande etniska och rasliga hierarkierna, sökte svenskarna acceptans hos de infödda genom att betona ett påstått vikinga- och anglosaxiskt förflutet. De infödda, å sin sida, omfamnade en grupp med raslig och kulturell bakgrund som de ansåg gjorde svenskarna till lämpliga amerikaner.

I takt med att antalet amerikafödda svenskamerikaner ökade och blev alltmer dominerande under 1900-talets första decennier, integrerades svenskamerikaner i det amerikanska samhället. Efter andra världskriget tog gruppen tydligt plats i den större amerikanska medelklassen, och etnicitetens roll förändrades. Antalet svensktalande minskade till exempel från 1,2 miljoner år 1910 till cirka 200 000 år 1960. Samtidigt ökade antalet blandäktenskap. När svenskar började gifta sig utanför sin egen grupp gynnade de initialt andra skandinaver, följt av partners med tysk och engelsk bakgrund. Den protestantiska faktorn spelade en viktig roll, och antikatolicism var vanligt förekommande i både den svensk-amerikanska pressen och bland organisationer.

Ändå blev svensk-irländska äktenskap allt vanligare under första delen av 1900-talet, vilket återspeglade den geografiska närheten mellan de två grupperna i många stadsområden. Det fanns en spänning mellan de negativa värderingarna av irländska och katolska invandrare bland ett svensk-amerikanskt ledarskap, och den växande tendensen för
svenskamerikaner på plats för att gifta sig över etniska och religiösa gränser. I slutet av 1900-talet hade etniska gränser blivit ännu mer suddiga, och svenskamerikanerna blev nu en del av den stora gruppen vita amerikaner av europeisk bakgrund.

Svenskar och afroamerikaner

Det amerikanska slaveriets innebar att en betydande del av befolkningen var förslavad fram till 1865. Svenska invandrare i Texas på 1840- och 1850-talen mötte det amerikanska slavsamhället, och både köpte slavar för plantagearbete och uppmuntrade andra att göra detsamma. Trots att afroamerikanerna formellt sett var fria efter inbördeskrigets slut, nekades de ändå sina medborgerliga rättigheter i många delstater och utsattes för diskriminering under det följande århundradet.

Även om det saknas systematiska studier, påminde svenskamerikanernas attityder till afroamerikaner utan tvekan om de åsikter som fanns bland övriga vita amerikaner, som ju svenskamerikanerna blev en del av. Som nämnts var Texas ett av få exempel på direkt kontakt med slaveri, och i ett tidningsutbyte mellan texanska svenskar och svenskar i Illinois från 1855 hävdade en svensk i Texas att de hade en mycket större förståelse för slaveri än sina nordliga landsmän. Han observerade att ”[v]i finner att slavarna får bättre mat, och bättre behandling än arbetarna i Sverige” och att ”vi alla vill äga sådana [slavar] så snart vi kan köpa en.”

Efter den stora migrationen av afroamerikaner från syd- till nordstaterna i början av 1900- talet bodde många svenskamerikaner för första gången i nära anslutning till afroamerikaner. I Chicago visar t.ex. studier att det under första delen av 1900-talet fanns negativa och rasistiska attityder bland svenskamerikanerna gentemot afroamerikaner. Svenskamerikanerna påminde således i stor utsträckning om andra vita Chicagobor. Svenskamerikanerna blev också en del av den segregationen mellan vita och svarta i staden efter första världskriget. När afroamerikaner började flytta in, lämnade vita området. Bostadsområden på Chicagos sydsida med många svenskamerikaner för hundra år sedan domineras idag av en afroamerikansk befolkning. På liknande sätt gynnades svenskamerikaner av diskriminerande regelverk på bostadsmarknaden i Minneapolis och St. Paul i Minnesota efter andra världskriget.

Svenskar och ursprungsgrupper

Samtidigt som svenskamerikanerna blev en viktig grupp i den amerikanska mellanvästern, var den också en del av de processer genom vilka ursprungsbefolkningarna fördrevs för att ge plats åt vita bosättningar. Invandrarna själva talade ofta om de öppna, obebodda och oanvända vidderna som låg och väntade på bosättare. Faktum är att den svenska invandringen till de välbekanta destinationerna i Illinois och Minnesota och längre västerut baserades på fördrivningen av de ursprungsbefolkningar som i många generationer hade bott på den mark där svenskar bosatte sig. Dessa fördrivningar kunde vara våldsamma och resulterade i förlust av ursprungsbefolkningens liv.

Svenska invandrare har beskrivits som ”pionjärer” som bröt mark i Mellanvästern. Vi vet nu att processen var mer komplicerad, och historiker talar idag om de ”sammanflätade historierna” mellan ursprungsbefolkningarna och de europeiska invandrarna. Andra ser det som en mer direkt kolonial relation och talar om ”nybyggarkolonialism” som ett sätt att förstå relationerna mellan europeiska invandrare och minoritetsgrupper i det amerikanska samhället på 1800-talet.

Svenskamerika idag

Även om förutsägelser om att Svenskamerika håller på att försvinna har hörts i över ett hundra år, svarade nästan fyra miljoner personer fortfarande ”svensk” på frågan om sin härkomst i den amerikanska folkräkningen 2020. Betydelsen av denna etniska identifikation är dock annorlunda än för ett sekel sedan. Språket som var en så viktig etnisk markör bland svenskamerikaner vid 1900-talets början, har i stor utsträckning försvunnit idag. Många identifierar sig också med flera etniska bakgrunder, där svenska och norska fortfarande är en mycket vanlig kombination. Etnicitet är baserad på självidentifiering och ofta mycket mer komplex än för ett sekel sedan.

Antalet svenskfödda samtida invandrare är också mycket mindre, runt 50 000. Till skillnad från sina föregångare för hundra år sedan har svenska invandrare idag en högre utbildningsnivå och återfinns ofta i tjänstemannayrken. Migrationen idag är också mindre permanent. Det finns en tydlig tendens att återvända till Sverige efter en tid i USA.

Ändå finns många svensk-amerikanska organisationer med rötter i emigrationseran kvar, och de fungerar som ett sätt att uttrycka en svensk-amerikansk identitet. Bland dessa finns fyra museer i Chicago, Minneapolis, Philadelphia och Seattle, och många lokala föreningar och klubbar. Dagens uttryck för svenskhet i USA fokuserar ofta på släkthistoria, mat och högtider, men också på ett intresse för att resa till Sverige och ibland på att lära sig om det moderna Sverige och det svenska språket. Swenson Swedish American Research Center vid Augustana College i Rock Island, Illinois är ett nationellt arkiv, bibliotek och forskningsinstitut för studiet av svensk-amerikansk historia och relationer, och publicerar Swedish American Genealogist, den enda tidskriften inom svensk-amerikansk släktforskning. Swedish-American Historical Society i Chicago fokuserar också på studiet av svensk-amerikansk historia och publicerar årsskriften Swedish American Studies.

Vidare läsning

Anderson, Philip J. and Dag Blanck, eds. Swedish-American Life in Chicago: Cultural and Urban Aspects of an Immigrant People, 1850-1930. Urbana, Illinois: University of Illinois Press, 1992.
Anderson, Philip J. and Dag Blanck, eds. Swedes in the Twin Cities: Immigrant Life and Minnesota's Urban Frontier. St. Paul, Minnesota: Minnesota Historical Society Press, 2001.
Attebery, Jennifer Eastman. Up in the Rocky Mountains: Writing the Swedish Immigrant Experience. Minneapolis: University of Minnesota Press, 2007.
Barton, H. Arnold. A Folk Divided. Homeland Swedes and Swedish Americans, 1840-1940. Carbondale, Illinois: Southern Illinois University Press, 1994.
Beijbom, Ulf. Mot löftets land. Den svenska utvandringen. Stockholm: LT:s förlag. 1995.
Blanck, Dag. “’A Mixture of People with Different Roots’: Swedish Immigrants in the American Ethno-Racial Hierarchies,” Journal of American Ethnic History, 33:3 (Spring 2014).
Blanck, Dag and Adam Hjorthén, eds. Swedish-American Borderlands. New Histories of Transatlantic Relations. Minneapolis: University of Minnesota Press, 2021.
Björk, Ulf Jonas. “Race War Flares Up: Chicago’s Swedish Press, the Great Migration, and the 1919 Riots,” American Studies in Scandinavia, 51:1 (2019).
Fur, Gunlög. “Indians and Immigrants—Entangled Histories,” Journal of American Ethnic History, 33:3 (Spring 2014).
Hjorthén, Adam. Cross-Border Commemorations. Celebrating Swedish Settlement in America. Amherst, MA: University of Massachusetts Press, 2018.
Jackson, Erika. Scandinavians in Chicago. The Origins of White Privilege in Modern America. Urbana, Illinois: University of Illinois Press, 2019.
Lintelman, Joy K. I Go To America: Swedish American Women and the Life of Mina Anderso. St. Paul, Minnesota: Minnesota Historical Society Press, 2009.
Nelson, Helge. The Swedes and the Swedish Settlements in North America. 2 vols. C.W.K. Gleerup: Lund, 1943.
Norman, Hans and Harald Runblom. Transatlantic Connections: Nordic Migration to the New World after 1800. Oslo: Norwegian University Press, 1988.
Scott, Larry E. The Swedish Texans. San Antonio, Texas: University of Texas Institute of Texan Cultures at San Antonio, 1990.